Hårdrockspasset på F&S

Förra veckan hamnade vi av någon outgrundlig anledning på Kelly’s (eller outgrundlig är den väl inte, det är billigt där), där de endast kommer rock, säkert tyop hårdrock, ur högtalarna. Jag och skränig rock passar inte ihop. Nu låter jag som värsta kräsna musikfanaten, eftersom jag igen skriver om musik jag inte tycker om, men i alla fall, natten därpå drömde jag att jag och två nya bekantskaper var på ett aerobics pass på Friskis & Svettis, men att passmusiken inte alls var medryckande pop utan hårdrock. Hela passet igenom! Mardsömspasset, definitivt. Intressant dock hur drömmar lyckas snappa upp både det ena och det andra från det som hänt under dagen (eller natten).

(Klicka på bilden för källa.)

Aggressiv starkeman

Jag är en av dom där som aldrig riktigt tränat. Visst, okej, jag dansade balett en tid, spelade innebandy en stund, testade på afro ett tag, cyklade som en galning (tills jag föll rejält och fick cykelskräck) och dansade balett igen (den här gången med ett gång 50-åringar). Men jag var nästlångsammast i allt på gymnastiklektionerna i skolan, jag kan knappt simma i dagens läge och mina kobenta ben gör att jag lätt får ont i knäna. Dessutom fungerar inte mina lungor som dom ska.

I slutet av förra året bestämde jag mig dock för att äntligen ta tag i det där med att träna. Fick ett jumppa+gymkort till födelsedagspresent (tack!), köpte ett par skitsnygga skor (som en blandning mellan godis och My little pony ju!) på rea, och tog ett helfult foto till träningskortet. Och nu har jag tränat, nästan (har varit väldigt snuvig, tyvärr) varje vecka minst två gånger! Ibland när jag har tränat känner jag mig lätt och duktig och energisk, men ibland känner jag mig bara arg. Flyförbannad! Så kände jag i söndags, när jag var på ett skrivstångpass. Jag är så svag, det gör så ont just då, jag orkar inte armhävningar, alla svettas och stönar, ledaren skriker och peppar – och jag morrar inombords. ARGH! Ändå ska jag idag igen på ett skrivstångspass.