Eskalerande utropstecken och kändisskap

Jag hade inte varit inne på min blogg på ett par dagar, och när jag nu tittade in här så hade min statistik skjutit i höjden under de tre senaste dagarna. Det är ju ett klart tecken på att något skumt är på gång, och det var det ju.

Ni vet ju att jag avgudar Morgonpasset i P3, och tydligen hade Hanna googlat sig själv, hittat mitt inlägg om när  hon och Parisa diskuterar nakenkatter och orakade ben. Hon länkade till mig på twitter och Parisa på sin blogg.

1. Mysteriet löst!
2. Hanna och Parisa har varit inne på min blogg!!
3. Starstruck!!!!
4. Vad tusan har jag skrivit under de senaste dagarna som de (och alla många hundra) kan ha läst!!!!!!!
5. Shoot.

   

Note to self: skriv ofta om Hanna Hellquist, så hon hittar hit när hon googlar sig själv.

Kvinnorgöra med kvinnovärde

På Debatt idag diskuterades bland annat Kissie och hur hon är en förebild för andra, vilket många tycker hon inte tar i beaktande genom att leva det liv hon lever. Det intressantaste inlägget i debatten var när en tjej kommenterade att hon tycker det är intressant hur det på kvinnor oftare läggs en skuld än på män. Hon gav exempel om hur män fritt kan röja som rocksångare, supa och leva om, utan att någon klankar ner på dem som dåliga förebilder. En annan tjej la sig då i debatten och konstaterade: men dom har ju i alla fall gjort något för att vara kända! varpå Kissies bror kontrade med att fråga om det inte tar en hel del med arbete att jobba upp sig till Sveriges största bloggare.

Och det är ju någonstans där problemet med bloggarna och bloggare ligger. Jag är alldeles säker på att Kissie har varit riktigt smart och faktiskt jobbat sig upp till toppen. Det är definitivt inte en slump att hon är nr 1, men hennes arbete värderas inte. Bloggande ses bara som ytligt tjafs, något vem som helst kan, och på samma gång något som inte alla ens vill. Majoriteten av alla bloggare är kvinnor, och kvinnogöra har i allmänhet ett lägre värde, se bara på yrken som traditionellt innehas av kvinnor. Jag vet inte vad jag ska tycka om det där med att vara förebild eller inte och jag sitter inte här och försvarar Kissie, men jag anser definitivt att bloggyrket är ett nytt undervärderat kvinnoyrke.

Bild lånad från Kissies blogg.

När stenåldern hälsar på

En gång i tiden (närmare sagt på våren) så försökte jag mig på det där med att twittra. Det gick ju sisådär, men det berodde främst på att jag inte hade något ordentligt twittermedel, då min telefon är en Nokia från 2004 . Hör och häpna så har telefonen faktiskt fungerande Internet, men tyvärr så är nätadresserna för långa för att telefonen ska kunna hantera dem, så nuförtiden kan jag inte längre kolla när bussen går.

Jag hoppas att min partner in crime i bloggandet ska vara lite mera medhjälplig.

Bild från nokia.fi